Den tredje romanen
Det finns två mycket goda orsaker till varför jag verkligen måste ta tag i att börja läsa Män. Dels är den ett sjudagars-lån vilket betyder att jag måste lämna tillbaka den om tre dagar. OCH så kom jag över en exemplar av den sista delen av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstriologin häromdagen. De två tidigare böckerna Cirkeln och Eld streckläste jag under jullovet så jag är verkligen sugen på att sätta tänderna i tredje och avslutande delen. Nyckeln som den heter släpptes i november förra året och när jag förra veckan bad om att få boka den på bibblan så tror jag att jag hamnade på 40:e plats, vilket säger något om böckernas popularitet. Så när jag hittade den på en hylla i skolans bibliotek kissade jag nästan på mig av lycka.
MEN nu tillbaka till Kim Thuys Män. Att boken är ett sjudagars-lån innebär förmodligen att även den är en bok som många lånar i Göteborg. Män är hennes tredje roman, debuten Ru är det enda verk som kunnat läsas på svenska fram tills nu och den fick tydligen kritikerna att gå i taket av glädje. Jag har inte hört talas om henne sen tidigare utan lånade boken efter att ha läst texten på bokens baksida. Fyra fjuttiga meningar lång var texten, men det räckte för att fånga mig;
Mamma och jag, vi liknar inte varandra.
Hon är kort, och själv är jag lång.
Hon är mörkhyad, och själv har jag
hy som en franska docka.
Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål
i hjärtat.