813 sidor panikläsning

TITEL: Nyckeln
FÖRFATTARE: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
UTGIVNINGSÅR: 2013
FÖRLAG: Rabén&Sjögren
Det är alltid sorgligt med farväl. Författarna Strandberg och Bergmark Elfgrens framgångssaga med Engelforstriologin tar stopp i och med Nyckeln. För mig som förtrollades av böckerna var det därför en bitterljuv bok att ta sig igenom.
Jag har alltid haft svårt för hypade saker oavsett det är musik, böcker eller tv-serier. Det är inte det att jag tycker att jag är rädd för att verka mainstream, utan mer det att jag inte gillar att bli besviken. Ett sånt exempel är Stieg Larssons Millennium-svit. Jag blev hooked säkert 3 år senare än alla andra. Glatt överraskad över att de var så bra som alla sa.
Så, jag började inte läsa om De utvalda i Engelfors förän runt jul fastän Cirkeln släpptes redan 2011. Sedan dess har jag hungrig tuggat mig igenom både den och andra delen Eld. Jag minns att jag i början var misstänksam, jag tyckte språket var lite för simpelt, tonårsbok-aktigt. Och det här med att vara två författare som skriver ihop, går det? Men ju längre in i storyn jag kom, desto svårare var det att förneka att jag sugits in magins värld.
Och här är jag några veckor och 1200 sidor senare. Sista boken Engelfors-triologin innehåller nästan lika många sidor som de två första böckerna tillsammans, något som lindrade insikten om att jag läste sista delen av ett rafflande tonårs-epos.
Jag ville inte avslöja för mycket om innehållet i Nyckeln. Dels för att jag inte vill förstöra läsningen för er som inte läst de första böckerna (för visst är det så inte alla klarar sig med livet i behåll). Men sen behövs det kanske inte sägas så mycket om innehållet, för att så här är det. LÄS Nyckeln. Bara gör det. Det är en fantastisk bok. Fantasy-light med hög igenkänningsfaktor när det kommer till att vara ungdom. Olycklig kärlek blandas med vuxenproblematik som blandas med oro över finnar.
Nyckeln är en bok som inte lämnar några frågetecken förutom ett. Är det här verkligen slutet?!